________________
Jag har laddat i flera år för att åka hit. Så snart jag fick nys om att det skulle byggas ett trädhus - men snacka vad häftigt! - mobiliserade jag familjen och vi var på plats redan på byggarbetsplatsen. När det var klart visade det sig att det var byggt för konferenser, och det kändes ju snopet. Men förstå hur glad jag blev när jag såg att Trädhuset öppnade för oss vanliga dödliga under vissa helger och att det skulle finnas fikamöjlighet.
Så in med familjen i bilen igen, och iväg till Trädhuset. Och vad fann vi? Jo, ett mycket vackert hus, men med vissa identitetsproblem. Vi möts av en enorm informationsskylt på flera språk om Trädhuset (Das Baumhaus, jisses) och högstämd copy om "en vision", som andra tyckt varit "vansinnig" men som man ändå mot alla odds lyckats genomföra. Nu är jag kanske yrkesskadad, men så stora ord har man om man ska vinna krig, bota cancer eller fotvandra genom Kamtjatka. Använder man den retoriken kring ett byggnadsverk krävs åtminstone en Öresundsbro. Men om ett trädhus i skogen - tja, hur svårt kan det va?
Så jag var lite yrkesmässigt syrlig redan innan jag äntrade den låååånga träbron ut till det lilla lilla huset. Som var fint. Vackert, nordiskt blont. Det var som att komma hem till någon med en otroligt fräck sommarstuga. Alla fick ta av skorna, så barnen började få dagiskänsla direkt. Kakbuffén som utlovades var några fat med kakor som serverades i köket - men det kändes som att komma hem till moster Eva och fika. Vilket naturligtvis är en väldigt fin känsla, men jag hade inte riktigt förväntat mig den intima känslan. Jag gjorde som alla andra och rusade ut på den stora balkongen. Utsikten var naturligtvis fabulös, vad annars? Efter att ha tittat lite på utsikten, gått på toaletten och därefter ratat all-you-can-eat-kakbuffén för sjutto kronor per person (det krävs Annorlunda-stuk för att det skulle kännas som ett kap), var det inte mycket mer att göra än att åka hem.
Jag tror att Trädhuset fungerar fint som utflyktsmål för den ensamme resenären, kanske den som är ute på cykelsemester, som kan sitta på balkongen en eftermiddag med en kopp kaffe och fundera över livet och evigheten. Jag hade kunnat tänka mig att åka dit med datorn och sitta och jobba en eftermiddag. Eller varför inte anordna en konferens där. Ja just det ja, det var visst någon som tänkt det redan.
Kör väg 23 och ta av mot Tormestorp/Hovdala. Sväng av mot Hovdala och följ skyltar.
Ja, så vitt jag kan förstå är detta tillgängligt.
Ja.
Hundvänliga omgivningar, men vi tog inte in hunden.
26 juli 2009